Jag hade en vän som jag som tur är inte längre vän med, hon fick mig ofta må dåligt över mitt utseende. Hon var till skillnad mot mig en sådan som ville vara helt naturlig och fick mig som ibland vill små förbättra mitt utseende att känna mig illa tillmods. Minns en gång jag hade gjort en större förändring över något jag längre velat göra länge och en dag hade jag jätte ont, då sade hon att jag fick skylla mig själv.
En gång talade hon om läppar och att hon inte kunde se sig umgås med människor som uppenbart hade förstorat läpparna, då hon inte ville förknippas med sådant. Som att det smittar och förändrar hennes värde?
Bara för att man tycker om att ta hand om sig själv och osv betyder det inte att man är mindre intelligent osv. Jag är less dessa människor som tycker dom är förmer för dom har gjort ett aktivt val att åldras helt naturligt. Jag tycker det är upp till var och en hur dom vill se ut, jag tror att håller man sig till normala förändringar har man troligtvis en hyfsat bra självbild och inte går runt och tycker och tänker att man är ful.
Jag går aldrig och tänker jag är ful, jag har en väldigt bra distans med mitt skönhetsintresse för jag skulle inte vilja gå översyr och se onaturligt. Det finns något som heter att underhålla sig själv, ta till små-knep för att se bättre ut osv.
Ett exempel är att man kanske inte vill göra läppförstoring och tycker det ser fejkat ut, men visste du att läppar tappar fettvävnad med åren och det därför dom blir skrynkliga? Vad är det då för Big deal att lägga in 0,5 för att återfå volym och få lite mer fukt?
Personligen ser jag inte ner på dom som inte vill göra något åt sitt utseende, jag hade ju hoppas det kunde vara så åt båda hållen. Det är därför det är så viktigt att umgås med människor som inte får en att må dåligt!
Vilken typ av frisyr bör man ha på arbetet?